Har varit i Herrljunga i helgen med Ramy, Tobias, Hanna, Erik, Sofie, och Einar. Vi var på SMU - Ledar utbildning. Det var trevligt, att besöka "törnans place", att sova sked med Mr E och att sjunga thailändska nattvisor natten igenom är ju inget man gör varge dag..!

Helgen var bra! maten, gudstjänsterna och seminarierna var helt okej, även om kanske dom två seminarierna jag var på inte fick mig att hoppa i taket av glädje och inspiraton.. 

Men Patric Forsling, silken man! han har tankar för flera tusen..! Mycket klokt ifrån den munnen vill jag lova! Hörde honom på hönö i sommras också.

Han pratade lite om barn. Tänkte jag kunde sprida några tankar vi/han hade vidare här!

På temat "hur får vi in barnen i gudstjänsten?"

Tycker det passar bra nu, har varit på gudstjänst i Lerum "för alla åldrar" idag! Vår nya projektor sitter uppe nu också förövrigt! Det blev så bra va..helt sjukt najs! Den har vi invigt med "Cars2" och 1,5kg godis! najs!

Men åter till barnen... Jesus sa,"hindra dom inte utan låt barnen komma till mig. ty den som inte tar emot guds rike som ett barn, han kommer aldrig dit in".  (mat 19:13).  Jesus sa också när lärjungarna fråga vem som var störst i himmelriket? " han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade. "sannerligen, om  ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn han tar emot mig". (mat 18:1)

Och jag tror att barnen har mycket att lära oss. Enligt gud verkar det ju som om det är dom som helt naturligt är dom "kristna" eller a alla barn kallas ju inte kristna, men att vara kristen betyder att man följer gud, och alla är skapta till guds avbild. Och det är ju inte bara dom barnen med kristna föräldrar som är guds barn! Alla barn är älskade av gud! (och alla vuxna med).

Jag tror att barn i den enkla bemärkelsen, fattar vem gud är. Misstolka mig inte. Dom vet kanske inte massor om bibeln eller hur trenigheten eller allt hänger ihop. Men vad spelar det för roll? Dom "tror" kanske inte ens på Gud. Men ett barn som tillåts vara ett barn fattar glädjen i Gud. Ett barn behöver inte veta allt, det kan bara acceptera att vissa saker bara är. Vi vuxna tror att vi behöver ha en förklaring på allt. men gud säjer att det är våran tro, hopp och kärlek som ska ligga till grund för vårat liv... inte vilka svar och bevis vi finner.

Om du någon gång har varit på en Gudstjänst eller i ett samanhang där det spelas musik tex. Så händer det så ofta att man får ett rikgtigt "flow" i kroppen.. man hör en bra låt och vill bara resa sig upp ur bänken och dansa! men det gör vi vuxna inte så ofta. För vi tror att om man är kristen så sitter man i sin bänk med ett finurligt smile på läpparna och nickar lite i takt...(eller otakt)

Men ett barn, det reser sig upp och börjar dans och skratta, springa och hoppa omkring! Och det är det bästa jag vet! Eller när ett barn bara helt plödsligt börjar prata eller sjunga mitt under predikan, det är så härligt!  Ibland börjar någon liten gråta, antagligen inte för det inte tycker om pastorns predikan, utan för att det är en människa. Är barnet ledsen så gråter det, är barnet glad så skrattar det, helt enkelt för att det är ett barn.

Ett barn bryr sig inte om ifall någon annan tittar eller tycker man är konstig.  Och ofta tror jag vi vuxna är för rädda för det. Om någon skulle tycka om det pastorn sa i en "afro kyrka"(gospel) så hade man fått höra ljudliga HALLELUJAH!! och aplåder, och det tror jag många egentligen vill göra hemma i Lerum med. Och om någon hade gjort det så hade ju alla kollat. Inte för att dom tycker det är konstigt som vi antagligen tror, utan för att det händer något nytt och frimodigt som man blir nyfiken och intresserad av! 

Jag säger inte att vi ska börja dansa och skrika hallelujah i bänkarna hemma, men vi borde nog sluta bry oss så mycket om vad andra tycker(vi ska bry oss om varandras åsikter men inte negativa tankar). Om ett barn vill dansa så gör barnet det. Och om vi vuxna ska följa barnen och deras frimodighet för att ens komma in i himmlen så borde vi kanske titta lite mer på dom och lyssna på dom och inte söka alla svar som vi tror att vi behöver hela tiden.

Det är väll ändå att komma till himmlen som är vårat mål, eller!?.. och om vi då inte ens följer vägen åt rätt håll för att vi inte känner oss riktigt trygga med det. då tror jag aldrig vi kommer fram. det säjer väll sig självt egentligen? om vi vill till höger så går vi ju inte till vänster och hoppas vi kanske ska komma rätt ändå..?

Jesus säger ju att vi inte ska bry oss om går dagen utan lämna det gammla och gå framåt till det nya. Ändå håller vi fast med allt vi har vid det gammla och hoppas att vi ska växa som kyrka igen som vi gjorde för 150 år sedan. 

Men det var ju det nya då, klart att det växte då! Men om vi vill växa mer nu så behöver vi ju något nytt igen! det som var nytt då är ju det gammla nu. vi ska inte vara så rädda för förändring. och det är ju barnen som är det nya, det kanske är det Jesus menar.?

Många säger att dom "fullbordat" sin tro också.. att dom liksom gjort allt och hört allt om Gud och går på repeat liksom. och ja det är ju kanske sant, för dom förstår ju inte att gud inte kanske visar sig på samma sätt nu som då. Det finns så mycket mer och man blir aldrig klar! Precis som kyrkan måste utvecklas så måste också den personliga tron utvecklas. Klart att det finns trygghet i att hålla kvar vid den tron som växte mycket för än då.. men om det kommer nytt, så måste man släppa taget om det man vet och våga tro igen på att det finns "mer Gud" som man inte sett än.

Fundera på det du! hehehe ;P 

"är du rädd för att din tro ska utvecklas, och bli något nytt som du inte har kontroll över?"

(om du är det. när var det du kännde din tro som mest levande? När den var ny och du inte hade alla svar? Eller när den är fast och du känner att gud blir vardaglig och svår att se?)

Lycka och glädje // Niklas

Vaknade nyss, ska la ta och äta lite frulle snart. Var sjukt gött att sova ut idag, det är mycket nu med praktiken, innebandyn, kyrkan och allt. Man går upp tidigt varje dag, visst det gör man ju när man går i skolan med men inte 05.45 Och när jag sover för lite så blir jag seg, får huvudvärk, och blir förkyld. skit jobbigt!. säkert inget ovanligt men så e de. 

För några veckor sen var jag jag i stockholm(den riktiga staden, som fanny säger) vilket det inte är... men den är sjukt ball ändå.

Vi var på hillsong youth (en fet fet ungdomsgudstjänst) och där var det en kille som snacka lite. Och honom tänker jag på nu. han sa att vi ofta är så inställda på vad vi ska göra och vad som är vårat mål.Så vi glömmer bort att leva i nuet.

Och ibland tror jag att jag och kanske många andra bara kör på liksom. Man pressar sig lite för mycket för man antingen tycker det är kul eller för att man tror att man måste. jag brukar tänka att nu är det bara dom här grejerna, läxorna och den där saken kvar innan det är helg. Och då får jag sova! Men oftst så gör man ju grejer hela helgen också så man hinner ju inte med det då heller. jag gör ofta så, jag bara fokuserar framåt, ibland blir livet lite som en "checklista" och man ska bara bocka av nya grejer hel tiden. 

Nu kanske jag hård drar det lite, men jag tror att vi stressar alldeles för mycket och det leder till att man blir sjuk och kroppen säger ifrån. och då måste man kunna lyssna på sin kropp och säga ifrån när någon frågar om man vill göra något/ vara med på något.

anledningen till att jag började skriva om det här är att jag sitter hemma just nu och är "sjuk" kroppen säger ifrån liksom " du behöver sova niklas" så då gör ja det. Och oftast räcker det med en riktig natt så är man på gång igen.

Men det var ju inte det som var min poäng... jag tänker bara att vi måste fundera lite över vad vi gör, varför vi gör det och vilket mål vi har med det.

Och vi ska inte glömma bort att leva i nuet, glädjas åt det vi gör i vardagen, för det är ju det som är livet. skjut inte upp livet till imorgon lev i dag!

Pictures from stockholm, -man kan glädjas åt vardagen även om man är i stockholm och åker bil i 5 timmar!

lycka // Niklas

Jag är helt sjukt förundrad!! jag tänkte att en blogg om hur de är att tro på gud kan ju vara kul för någon! ( jag hade gärna velat att det fanns en sådan som jag kunde läsa ) 

Och när det inte finns så skapar man en själv... och det gjorde jag! :) i förrgår.

Och igår läste nästan 80stycken mitt fösta inlägg, och idag var det nästan 40 till som läste det! sjukt kul!

Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle få så mycket respons som jag har fått av vänner, familj och andra som jag inte känner! både på mejl, chatt och facebook.

Viktigt att komma ihåg är att jag INTE är någon expert som har en livslång, utarbetad bild av gud och har klart för mig hur allt hänger ihop och hur man ska leva och vad man ska göra och inte göra eller vad man inte ska äta för att inte bli tjock..

Det jag vet är att jag har en ny vunnen kärlek till att skriva och jag är sjukt glad att det är eran och guds förtjänst!

Men även om jag inte är gammal och vis, och kanske inte du heller som läser så ta till dig herrens ord!

i 1 Tim 4:12 står det;

"Låt ing­en se ner på dig för att du är ung, ut­an var en före­bild för de tro­en­de i allt du säger och gör, i kärlek, tro och ren­het."

Och jag säger bara; - Tro på dig själv och glöm aldrig bort att du inte är ensam, gud är alltid med dig! amen.

Kärlek och frid // Niklas

Jag tror på gud. Och jag är så sjukt glad att gud finns. "hur kan du veta det då?" kanske du undrar då... Och aa hur kan jag veta det? egentligen vet jag ju inte om gud finns, för jag har ju aldrig sett honom/henne. Men jag tror inte det handlar om att ha "sett" gud. Jag tror inte man måste ha varit med om något "under" för att få tro på gud.

- jag tror att gud bara är, och att man bara får bestämma sig för att tro, och när man väl tror så upptäckte jag att han faktiskt finns!

Jag tror att gud finns i tre olika former, alla olika men ändå helt samma gud. Den första kallar bibeln för "fadern", alltså han som har skapat allt och alla, han som har skapat jorden, himlen, dig, mig och allt som lever och är till.

(visste du att om universum skulle varit skapat så som vetenskapen säger, så kan man likna alla faktorer som måste ha blivigt 100% rätt vid att man tar isär ett flygplan, lägger varge liten skruv och del på ett stort skynke. kasstar upp allt i luften och hoppas att det landar som ett helt, fullt fungerande flygplan.)

Den andra kallar bibeln för "sonen" (jesus) han som har blivit skapad av fadern och sänd till jorden, som ett barn, uppfostrad av människan och som helt är gud, fast i en mans kropp. han dog på ett kors för mig och dig. För att alla som tror så mycket som ett senapskorn att han är guds son, skall få vandra i evighet med fadern.

- viktigt att inte glöma är att jesus inte bara dog på korset, han uppstod efter tre dagar och efter att ha visat sig för människor som visste att han var död, steg upp till himmlen. 

Den tredje kallar bibeln för "anden". jag tror att anden är vårat samvete. våran vägledning och våran djupaste kompass i hjärtat. den som avgör vad vi tycker är rätt och fel. Jag tror att det finns en plats avsädd för anden i våra hjärtan. Vi behöver bara säga "ja, jag tror ytterst lite att det kanske finns något mer än det vi ser" så flyttar den in och bor för evigt i våra hjärtan. 

Aa nu blev de ju sådär seriöst som jag inte tänkte egentligen... men det sjuka är att gud är seriös, han är seriös med att han älskar dig och har skapat dig av en anledning. Och om det inte finns en plan och en mening med ditt liv så hade du aldrig varit här på jorden. Gud gör ingen skit!! Du och jag är skapade av en anledning. Men att han är seriös betyder inte att han inte har humor!! shit vad jag inte hade varit kristen om han inte hade humor! det är ju ändå han som har skapat humorn!

Jag tror också att Guds kärlek är det störta som finns. Men vi fattar bara inte hur stor den är! Den är precis så som en förälder älskar sitt barn, visst kan ett barn göra skit saker och vara stört jobbigt. Men även om vi gör massa konstiga saker hela tiden så har det ingen effekt på hur mycket gud älskar oss! Gud kommer alltid förlåta dig, det är det som är så coolt. nästan för bra för att vara sant! Med andra ord. "Du behöver inte göra någonting för att vara guds barn, och du kan inte göra något som är så fel att han inte vill ha dig som sitt barn! -men måste man inte be? -NEJ. -man behöver ju ändå gå till kyrkan? - NEJ. -måste man inte ens säga att man tror på gud? - nej, man måste inte berätta för någon att man tror på gud! det enda man behöver göra är att bara tänka tanken att "ja, det finns kanske en gud" ( jesus sa; om du har tro lika stor som ett senapsfrö (det minsta fröt som finns typ) så räcker det för att bli räddad till ett evigt liv!)

Det här blev ju några rader, men mitt budskap är (eller mitt och mitt, bibelns) att DU och JAG är skapade av en mening. Gud älskar oss och vill oss inget illa, bara vara tillsamans med oss. Och alla fördommar du och jag har om kristna handlar egentligen till 100% om hur dåliga kyrkan har varit dom senaste 2000åren och om alla fel dom har gjort. Jesus hängde inte med prästerna på sin tid, han gick tillsamans med dom som gjorde allt fel, dom som bibeln kallar syndare. det var dom som behövde honom, dom som var villse. (du och jag) vi behöver bli räddade.

på tal om synd, vad är synd? a det tror jag man får klura ut själv, fråga gud! på tal om det. - det är en stor skillnad på vad som är dåligt för en och vad man inte får göra! typ röka, dricka, sex, knark, lögner, pengar mm. visst får du dricka varje helg och knarka halvt ihjäl dig, men mår du bra av det? gör det dig verkligen glad?! tänk på det...

-jag hoppas inte du blir rädd att du måste skynda dig till att tro på gud. Det är ingen fara, du har hela livet på dig. och om du inte skulle tro när du dör, ta de lugnt! gud har tänkt att du skall leva i evighet! om du vill det så kommer han fråga dig igen. jag har inte alla svar! men ett liv med gud ÄR så mycket rikare än ett liv i ensamhet! du kommer inte att ångra dig!

- på tal om jesus, en lite nyare version av bibeln! 

- på tal om bibeln. -läs den! sjukt bra bok!

lycka och välgång// Niklas

Facebook i all ära, men en blogg är ju faktiskt något jag velat ha rätt länge.

varför? - vet inte riktigt, jag tycker igentligen att det är sjukt kul att skriva och jag har ju en hel del att säga, och jag både tänker och tycker si och så om det mesta... dock har jag ju alltid haft problem med min stavning, något som nu kanske blir ditt problem mer än mitt?! det är ju du som läser..

Vad ska man skriva om då? - ska man vara seriös, det var min första tanke. Att vara seriös och skriva långa funderingar om tvivel och tro. men igentligen är det ju inte så kul... eller vem säger att det inte kan vara kul.?! det finns säkert någon som tycker det är det. 

Nu känns det mer som att det ska bli en lite mer vardaglig blogg, om det vardagliga livet. inte om vilka kläder jag har och om hur kul det är med fylle fester... (visst kan det vara kul med kläder och fester) men det känns som att det finns fler som redan bloggar om det..? eller, rätta mig om jag har fel.

Aja, får nog sova på saken och försöka klura ut vad jag ska skriva om.. men det lutar åt att försöka bli en vardagligt rolig, allvarlig, lite ifrågasättande blogg med goa inslag av Gud och som kan väcka funderingar och tankar hos dom som läser den. 

(och skulle nu ingen läsa den så gör det inte så mycket, jag får ju i vilket fall skriva och säga vad jag tycker. och det är ju det jag vill)

kärlek // Niklas