http://flyingbyfaith.blogg.se/ 

FlyingByFaith har flyttat till blogg.se

Tack för den här tiden på bloggplatsen.se 

Hoppas du fortsätter läsa mina inlägg på blogg.se istället!

Oändlig lycka och kärlek // Niklas

Hemma igen.

trysil, rysil, ysil, sil, il, l,---, TRYSIL.

När man kommer till Trysil, eller redan när man kommer till bussen så blir man bara glad. skidor i all ära! men vårat Trysilläger är så mycket mer än bara skidor. (snowboard)

Och vad är det som gör det då? - vet inte, svårt att förklara.. men ska jag säga vad jag tror så är det Gud.

vadå Gud?! undrar du då.

- Jo, Gud. Han är med. Inte för att han inte är det annars, när vi inte är på läger. Men som det står "där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem"(matt 18:20) och det stämmer faktiskt. 

På våra Trysilläger är vi över 120st. Och vad gör vi mer än åker skidor och äter mat? -Jo vi umgås. 

Visst snackar vi en del om Gud och funderar lite mer på livet än på ett "vanligt" läger.. Men det stora som jag tror gör att så många vill åka med varje år. Och att det betyder så mycket för många är just att vi umgås. På lika villkor. Tillsammans med varandra och med gud.

Vi är inga helgon (felfria), vi är inte bättre än någon annan verken på att åka skidor eller i guds ögon. Men vi väljer att spendera en vecka med folk ifrån olika bakrund men med ett mål. Att leva, att glädjas och att göra det i och med honom som betyder allt. och det är najs...testa!

Jag hoppas verkligen att många förstår vad jag menar, jag säger inte att du "ska" åka på läger för att möta Gud. För det kan man lika väl göra hemma. Men på ett läger som Trysil så kan man förflytta fokuset lite mer till det som verkligen betyder något och ligger nära hjärtat. För mig betyder det här lägret mycket, inte allt... men mycket! 

-Dels för att jag själv upplevde Gud första gången på mitt första läger och mycket för att gemenskapen vi har där är något fint och fantastiskt! Något jag verkligen skulle vilja att vi kunde ha året runt, 365 dagar om året, 24-7. Med alla i vårta samhälle.

Och jag tror att vi kan ha en sån gemenskap om vi vill. Om vi alla kunde tänka lite mer på varandra än på oss själva. 

(ett bra nyårs-löfte för övrigt) 

Glid i frid och ha ett otroligt bra 2012. kärlek önskar jag eder // Niklas

P.S jag skulle också bara lite kort vilja skänka en rad till Linnea. Det känns så konstigt när sånt här händer! jag kände inte henne så jätte bra men många av mina vänner gjorde det. Be gärna en bön för dem idag. För familjen och alla inblandade i denna tragiska händelse.

-Ibland känns det verkligen som att gud skiter i allt... men jag tror verkligen bara att han bara vill oss gott. Och ofta fattar vi inte hur han kan göra det. Men vi måste inte fatta. Han älskar oss och jag är säker på att linnea sitter vid hans sida och har det bra...  

Sitter nu i bussen påväg till trysil. Ett gött läger och en härlig nyårs-vecka med mycket skidor, gött häng, andakter, musik, glädje och mycket mat ligger framför.

Vi hoppas alla att denna veckan blir lika bra som vanligt och just nu taggar vi inför ett litet stopp på donken.

Jag tror att veckan kommer ge mycket funderingar, tankar och sköna samtal om livet och tro.. och hoppas att det kommer ge mig inspiration och många spännade ämnen att skriva om.!

Ha ett riktigt gott nytt år! och lev lätt // Niklas

Sitter hemma i mitt lilla hus och lyssnar på musik. Kom just hem ifrån Västervik.

Har som så många andra tillbringat jul-helgen med släkt och vänner. Mina kusiner som flyttat till Västervik ifrån USA för dryg ett år sedan, besöktes av mig för första gången i sitt nya hus.

Det var najs och det är gött att få se Sveriges baksida lite gran också. Det blir ju lätt så att man bara tillbringar sina dagar här hemma i gbg...

Jag tänkte att jag kunde skriva lite om hur min jul varit. Den har varit riktigt härlig, men så känner jag att den kanske inte har varit så ball ändå, säkert en jul så lik alla andras.. Eller så tror jag bara att alla tillbringar sina julaftonar med familjen och huset fullt med folk och gemenskap. Bara för att det alltid varit så för mig. Men i själva verket är det nog väldigt många som sitter själva hemma i sina stugor med syltan och julkorven i högsta hugg och tittar på Kalle-Anka och Karl-Bertil Johnssons ömma moder.. Och det är viktigt att inte glömma alla dom männsikor som sitter hemma i sin ensamhet. Det är ju lika mycket deras jul.

(även om jag själv kanske inte gjort så sjukt mycket för att deras jul ska bli roligare) 

På tal om jul så predikade min kära morbror igårkväll i Marieborgskyrkan om vad julen egentligen handar om. Det var mycket bra! 

Julen handlar ju egentligen inte om att få paket, eller tomten, eller all mat. Vi firar ju jul för att det är jesus födelsedag. och vi glömer nog alldeles för ofta det. 

Som min moster sa, "jesus fyller år men vi får paket"... lite konstigt faktiskt..

Därför kan nog många känna att det är viktigt att man läser julevangeliet om jesus födelse. Och jag tror också att det är bra, att man berättar historien om hur det gick till. Men det viktiga med julen är ju inte "hur" jesus föddes... Det viktiga är ju ATT han föddes!! Att han föddes för dig och mig, och för alla oss på jorden. Alla som har levat och alla som ska leva! Jesus/Gud tillhör oss (eller egentligen tillhör vi honom) men det viktiga är att förstå att han lever, och finns till just nu! Att hans ande vill vägleda oss och att han vill leva i en super tajt relation med oss! Om vi också vill det..

Och det ända vi behöver göra för att det ska bli så är att säga "ja" och börja leva den där grymma, härliga, göttiga, svåra, varma och kärleksfulla relationen med honom som skapat oss och bara vill oss väl...Det finns liksom inget "intagningsprov" till den gemenskapen!!

(Inga garantier för att det är "lätt" och att livet blir som en smörgåstårta bara för att men lever det med Gud!

Men det blir så mycket rikare, och roligare när man vågar följa honom!...)

God jul och ett riktigt gott nytt år vänner // Niklas

Har just kollat på en film. "The book of Eli".

sjukt bra! se den!

Den handlar om en man, Eli. Han får ett uppdrag av Gud. Att föra den sista existerande bibeln ifrån östkusten till västkusten i USA. Kanske inte så jobbigt tänker du...? -men då är det nämligen så förstår du, att det världs krig som brutit ut på jorden, ca år 2010, sägs ha slitit ett enormt hål på himlen. Vilket gjort att solen bränt allt och alla som finns på jorden. I stort sätt är allt dött. Allt förutom det fåtal personer som överlevt. Allt är nu (30 år senare) helt i anarki på jorden. Folk lever i rövarligor och knappt någon ifrån den "gamla" världen lever kvar. Få kan läsa, skriva eller har tillgång till vatten.

Eli går genom USA. Med den sisat biblen i sin ryggsäck. Han läser den varge dag, och lever så primitivt man kan tänk sig. Med gud vid sin sida klarar han allt. 

Det kanske inte låter som en så bra film.. men det är det! jag lovar.

Det är så sjukt mycket symbolik och najsa grejer i den asså.... (och action, Mohaha..)

Man ska aldrig säga hur en film slutar. Men så mycket kan jag säga att dom som gjort den här filmen har fattat, tror jag. Kanske inte allt.. men mycket!

Dom har fått med så mycket; Den som är blind och beroende av en som ser, blir den enda som kan läsa det som står, dom som jagas för sin tro hittar vägen, och dom som bokstavligen sitter i fängelse bygger upp den nya världen!

Gud handlar inte genom dom som är rika och har makt, utan genom dom som är små, har ett stort hjärta och som låter kärleken styra deras liv.

Att höra Gud tror jag inte är att se honom i hel prakt framför sig med eld och lågor...som många tror. (inte för att det är fel, det kan säkert hända) Men jag tror att det är för alla oss som för Eli. Han hörde en dag guds röst i sitt hjärta, som sa till honom att fullfölja det uppdrag han blivigt given.

Du och jag kanske inte är menade att gå igenom USA för herren. Men jag garanterar att herren har en plan för ditt och mitt liv. Ibland känns det inte så, men det finns alltid en plan... lyssna efter rösten och försök följa den... du förlorar inget på det!

Jag tror det finns många sätt att följa Gud på, inget mer rätt än det andra! eller jo det är klart att det kan vara för olika personer(ingen ska följa någon annans uppdrag eller kopiera dens gudsbild, Man ska bilda sin egen..kanske låter själviskt?). Någon som verkligen känner att Gud vill att han/hon ska gå över usa, och då inte gör det... han följer inte gud, enligt mig. Men lika väl någon som läser bibeln varge dag och kan den baklänges och upp och ner på, prisar gud med alla ord som finns och ber öppet på gatorna för att folk ska bli imponerade.. han följer inte heller Gud. (möjligtvis lagen?)

Att följa gud tror jag handlar om att göra det med hjärtat, att ha en öppen dialog med honom. Inte göra massa saker man tror att man "ska" göra för att vara kristen. Men inte heller ignorerar honom som söker dig hela tiden 24-7.

Snacka med gud, fråga vad han vill med ditt liv, (fråga han seriöst) och lita på att du får falla i hans armar! och om du inte känner att du är där än.. försök, och försök igen.

Och måste bara få säga att(eller få...det är ju min blogg) gå inte till kyrkan för att du tror att det tar dig till Gud. Gå dit för att du vill det. Och vill du det så vill också herren ha dig där! det är liksom logiskare än vad man först tror... det är det som är så najs med gud! han finns i dig (och i kyrkan). men inte mer i kyrkan än i dig.

god jul och softa hårt! // Niklas

When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

seriöst... man får rysningar i hela kroppen när han bara hoppar ner från senen och springer rakt ut i publiken.

jag tänker att låten handlar om att man kan misslyckas, det är okej. men även när det är som jobbigast och svårast så är "Mr G" med en! det är så sjukt najs att tänka att man  bara kan vila i hans armar och förlita sig på att han håller en  i sin starka hand även om man själv inte orkar hålla fast.

(som pierre sa i fredags, " man kanska inte ser ljuset i tunnelns slut alltid. då är det så stort att man bara kan hålla fast i gud med allt man har och förlita sig på att han tar en igenom tunneln. till ljuset(lights will guide you home). och även om man inte orkar hålla tag i honom så släpper han aldrig taget om dig. " ) och man kanske inte alltid ser gud heller, men att då kunna förlita sig på att han är med ändå är något fint. det är det som kallas tro.

när han springer tänker jag att det visar på gud, släpp taget om den säkra senen som är skyddad av vakter och staket. hoppa över staketet, gå ur din trygghetszon och våga lev ett liv fullt av kärlek, lycka och frihet! det är först när vi vandrar utanför det trygga som vi kan utvecklas som männsikor och få större perspektiv på världen. din och min värld, våran värld.

som viktor säger " glid i frid " // Niklas

Nu har jag inte skrivit något på länge... och det beror dels på att jag inte har haft tid, och dels på att jag inte har haft något att skriva om.

På något sätt känns det lite som ett press moment att skriva något smart och tänkvärt. Fast ändå inte, för det är ju inte därför jag skriver. Jag skriver inte för att jag vill ha bekräftelse på att jag är smart! (och om någon tycker att jag är det så tack tack! - fast många tycker nog den raka motsatsen) 

När jag skriver så gör jag det för att jag tycker att jag har något jag vill dela med mig av. Fast det har jag inte riktigt haft på ett tag. Eller så har jag det fast det har kanske varit lite för komplicerat för att jag ska orka skriva om det.?

Jaja, nu skriver jag i allafall! Och det är för att jag vill det! - fast problemet är ju att jag inte vet vad jag ska skriva... Jag sitter liksom bara här och trycker på lite tangenter och hoppas på att det ska bli något bra. (Y)

Men ju mer jag tänker på det så börjar jag tänka på att det snart är jul och jag har inte så hemskt mycket pengar längre nu när jag är arbetslös.. Och det är ju tråkigt! För då kan man inte riktigt köpa allt det där som man vill till sig själv och andra. Men så tänker jag att jag har ju ganska mycket pengar egentligen om man ser till dom som är fattigare än mig. Och då tänker jag som det står i bibeln. -Det spelar ingen roll om jag har pengar. För den som bara bryr sig om sina penagar, kommer aldrig till himlen. Men om man istället för att samla skatter på jorden samlar skatter i himlen så får man det både hundra och tusen faldt igen.

(alltså strunta i om man har penagr att köpa det där extra för, och jobba istället på att skapa den där extra relationen till dina kompisar och din omgivning. samla skatter i himlen. inte på jorden. 

jag tror att många känner som jag inför julen. kraven på vad klapparna ska kosta är ofta höga. men köp istället något billigare och jobba stenhårt på att skapa en relation till dina vänner istället. jag tror seriöst att det blir både roligare och en härligare jul om alla tänkte så. (tänk om alla kunnde tänka som jag, vilken bra värld vi hade bott i... eller inte?) 

P.S Och blir du hemlös och ur fattig på kuppen ; Luk 12:23 "Livet är mer än födan och kroppen mer än kläderna. Tänk på korparna, de varken sår eller skördar, de har varken förrådskammare eller lador, men Gud föder dem. Och hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna?"

kärlek och god jul (lite i förskott) // niklas

Det bubblar upp en ny rörelse som trotsar cyniskheten och står för ett nytt sätt att leva, en generation som som slutar klaga på den kyrka dom ser och blir den kyrka dom drömmer om. Och den här lilla revolutionen är oemotståndlig. Det är en revolution som smittar av sig, som dansar, skrattar och älskar.

Under kriget i Afganistan anordnade männsikor i min kommunitet "Simpley Way" en nattvaka i Love Park här i Philadelphia. Vi sov utomhus för att påminna oss om flyktingarna och vad kriget kostar. Direkt efteråt gick vi ut och köpte pizza på en fantastisk hål-i-väggen-pizzeria där fettet gör papperstalrikarna genomskinliga. Vi hade blivligt nära vänner med ägaren som kommer från Afghanistan. Med tårar i ögonen berättade han att han sett oss på nyheterna och var så tacksam. Hans släktingar hade blivigt flyktingar, och han visste inte vad som skulle hända med dem. Han sa att det vi gjorde var fint, men sedan tillade han : "men vi är bara småfolk. Vi är som kackerlackor och dom krossar oss med sina stora fötter."

"Men vi är många," sa jag. "Och blir vi nog många kackerlackor kan vi köra dem ur huset!" Vi fick oss ett gott skratt.

Vi är en oansenlig kackerlacksrevolution som kan köra ut penningväxlarna ur templet eller ge politikerna sparken. Och vi kan säga att om de vill får dom vara med och skapa en ny värld. 

Ifrån boken "den oemotståndliga revolutionen" - Shane Claiborne. kanske min nya favorit bok, efter bara 48 sidor. (Y)

Han har så rätt i det han skriver...

 kärlek // niklas