Det bubblar upp en ny rörelse som trotsar cyniskheten och står för ett nytt sätt att leva, en generation som som slutar klaga på den kyrka dom ser och blir den kyrka dom drömmer om. Och den här lilla revolutionen är oemotståndlig. Det är en revolution som smittar av sig, som dansar, skrattar och älskar.

Under kriget i Afganistan anordnade männsikor i min kommunitet "Simpley Way" en nattvaka i Love Park här i Philadelphia. Vi sov utomhus för att påminna oss om flyktingarna och vad kriget kostar. Direkt efteråt gick vi ut och köpte pizza på en fantastisk hål-i-väggen-pizzeria där fettet gör papperstalrikarna genomskinliga. Vi hade blivligt nära vänner med ägaren som kommer från Afghanistan. Med tårar i ögonen berättade han att han sett oss på nyheterna och var så tacksam. Hans släktingar hade blivigt flyktingar, och han visste inte vad som skulle hända med dem. Han sa att det vi gjorde var fint, men sedan tillade han : "men vi är bara småfolk. Vi är som kackerlackor och dom krossar oss med sina stora fötter."

"Men vi är många," sa jag. "Och blir vi nog många kackerlackor kan vi köra dem ur huset!" Vi fick oss ett gott skratt.

Vi är en oansenlig kackerlacksrevolution som kan köra ut penningväxlarna ur templet eller ge politikerna sparken. Och vi kan säga att om de vill får dom vara med och skapa en ny värld. 

Ifrån boken "den oemotståndliga revolutionen" - Shane Claiborne. kanske min nya favorit bok, efter bara 48 sidor. (Y)

Han har så rätt i det han skriver...

 kärlek // niklas